- en värmländsk sannsaga

av Torleif Styffe (text)
och Leif Nygren (musik).

Med
Leif Nygren - gitarr
Tina Wåhlén - sång
Torleif Styffe - läsning

Stjãrna'n e tåröggd i kväll MP3 (604kb)

För äldre webbläsare än Internet Explorer 5.x
Ladda hem genom att högerklicka på ikonen
och "Spara mål som..." (MS Internet Explorer)
"Spara länk som..." (Netscape Navigator)
Ladda hem WinAmp.

År 1818 föddes Daniel Styffe i Vingäng, och åtta år därefter föddes Karin Jonsdotter i Ransby, båda i Dalby socken i Värmland. Att deras liv skulle bli en musikalisk sannsaga nästan hundra år efter deras död kunde de väl inte ha tänkt sig.
De levde sitt vuxna liv som fattiga torpare på hemmanet Stommen i Sysslebäck. Skillnaden mellan rik och fattig var mycket viktig i det gamla Dalby och därmed skillnaden mellan torpare och bonde. Det hörde till ovanligheterna att en bondjänta gifte sig med en torparpojke. Då var det motsatta förhållandet mer accepterat, så man kanske kan ha en viss förståelse för den stränge fadern i berättelsen.
I Dalby låg bondgårdarna på den lättodlade marken invid älven, och under den stora befolkningsexplosionen under 1800-talet upplät bönderna mark till torparna på den ofta stenbundna marken uppe på bergssidorna. Många torpare var bondsöner som ”blivit över” då marken delades.
Torparna betalade arrendet för torpet med arbetskraft. Det var vanligt att både torparen och hans hustru arbetade vissa veckor om året. Dessa veckor inföll oftast när torparen själv hade det som brådast. Så nog fick de slita.
Torpsystemet var ändå ett sätt för de jordlösa att få sin bärgning – de slapp på så sätt i alla fall bli pigor och drängar, vilket var alternativet. Om man inte valde att flytta till Amerika förstås, vilket många ju också gjorde.
”Att vara torpare, det var att vara fattig ...” – nog var det så.