(210 sidor) |
I förordet till boken kan vi läsa: I varje människas liv kommer det en tid, när hon börjar söka efter sina rötter. Vems gener bär jag? Var levde mina förfäder och hur levde de? Utflyttningen från landsbygden har gått i ett rasande tempo
de senaste 50 åren, och släkter har spritts över landet
som agnar för vinden. Vart tog de vägen alla de, vars vagga
stod i Munkebol under förra århundradet? Hur blev livet för
oss, som stannade kvar? En knuff i rätt riktning fick vi av Nisse i Hållsby, studieorganisatör för NBV (Nykterhetsrörelsens Bildningsverksam-het), som med hjälp av Eva kallade till studiecirkel i Hemmansinventering. Med tiden visade det sig praktiskt, att Munkebols Gårdsförening skulle stå som utgivare av dokumentationen. Som glada amatörer skred vi till verket men insåg rätt
snart, att uppgiften kunde göras hur stor och omfattande som helst.
En hel vinter satt vi och spånade och våndades utan att veta
i vilken ände vi skulle börja. Då kom någon på,
att Kresam-Bengt varit på trakten en gång och
sagt att elefanter skall ätas styckade. Så vi styckade
elefanten, delade bitarna mellan oss och gick till verket. Det tog
oss 3 år. Mycket roligt har vi haft och mycket nytt har vi fått
lära. Föga anade vi, att utgivning av en enkel hembygdsbok skulle
leda oss rakt in i datavärldens alla våndor, men så blev
det ... Hus och gårdar där, husen presenteras - oftast med bilder. Munkebol förr och nu, med berättelser om hur det var - och är - att leva i Munkebol. Minnenas galleri, ett litet fotoalbum. Tidningsklipp. |